Om logen Nennius

En vacker försommardag, den 1 juni 1953, samlades 33 bröder av olika grader under ledning av dåvarande Hög Ädel Stor Ärk Wiktor Denward i ordenssalen Prinsgatan 10 här i Boden för att bilda och instifta en ny loge av FGDO. Högtidligheten öppnades av vår moderloge MORVIN med dåvarande ÄÄ Tore Olsson från Luleå. Härefter invigdes logelokalen av Hög Ädel Stor Ärk Wiktor Denward och den vackra ritualen för logeinvigning tog sin början. Hög Ädel Stor Ärk tillkännagav att den nybildade logens namn skulle vara NENNIUS. NENNIUS var namnet på en munk och historieskrivare i Wales på 800-talet.

De 12 man som lade grunden till vad logen NENNIUS är och står i dag var Vilhelm Forsén, Bertil Sandström, Tore Wallstén, Ivar Westerdahl, Emil Hallberg, Fritz Sjögren, Karl-Gustav Jansson, Brage Fredriksson, Alex Nordström, Erik Olsson och Artur Lindqvist. Det första årets livliga verksamhet hade sin höjdpunkt, när nya druidbröder intogs. Den första receptionen ägde rum i den 1 oktober 1953. Då intogs Anders Wuolo, Tage Sagrén och Harry Åhman.

Vår första logelokal var alltså på Prinsgatan 10. Logen Arcturus – som alltså hört till en annan gren av Druidorden, men som vid den tiden hade gått över till FGDO – hade genom sin byggnadsförening köpt in ett hus på Prinsgatan 9 och där inrett en logelokal. Då bestämmelserna var sådana att endast en logelokal borde finnas på varje ort, träffades överenskommelse om att för NENNIUS hyra logelokal av byggnadsföreningen. Vårt första möte i denna lokal hölls den 16 november 1954.

Vår damklubb bildades den 12 november 1953 vid ett sammanträde i café Cecil´s klubbrum ett halvt år efter själva logens bildande. År 1956 bildades en storloge för Norrbottens grundloger och namnet blev NORDANLAND. Detta var en nödvändighet för det druidiska arbetet och har haft stor betydelse för grundlogernas och riksstorlogens arbete.

Nya år lades till gamla. Nya bröder intogs och andra lämnade logen av olika anledningar. Den gamla lokalen måste lämnas, då fastigheten skulle försäljas. Efter idogt sökande fann vi en ny lokal på Kyrkgatan 33. Det visade sig vara en mycket passande lokal och den kom att betyda mycket för oss i logen. Här visades verkligen broderskap och vänskap. Alla hjälpte varandra vid ombyggnaden och renoveringen. Det finns hos våra äldre bröder många fina minnen kvar från denna tid. Den nya lokalen invigdes lördagen den 14 maj 1960 av Storlogens NORDANLAND ämbetsmän, nästan på dagen 7 år efter logens bildande.

Av olika skäl blev vi tvungna att lämna lokalen på Kyrkgatan 33 och fick hyra in oss i ODD FELLOW´s lokaler på Fabriksgatan 2. I denna lokal, som var vårt fjärde hem, kunde vi fira vårt 20-årsjubileum 1973.

Lokalproblem uppstod dock återigen och logen stod den 1 september 1976 utan lokaler. Ett lämpligt hus fanns då till salu på Läroverksgatan 3 – vår nuvarande logegård. Logerna NENNIUS och ARCTURUS nybildade en gemensam byggnadsförening som köpte huset. Efter mycket omfattande frivilligt arbete under ett år och med god hjälp av våra sponsorer kunde huset byggas om. Invigningen ägde rum den 7 oktober 1977 i närvaro av ett stort antal bröder med damer och med Riksstorloge- och Storlogeämbetsmän som gäster. Druidgården har därefter byggts ut med en ny matsal. Även åtgärder för att bland annat höja brandsäkerheten har vidtagits samt omfattande renovering av kök, samlingsrum och källare har genomförts. Detta och alla andra drift- och underhållsåtgärder har möjliggjorts genom omfattande ideellt och uppoffrande arbete samt stöd i olika former. Logerna synes nu ha fått en permanent lösning av lokalfrågan och logens

Något om druider och kelter

Som tidigare har nämnts har logen Nennius fått sitt namn efter munken Nennius som var skrivare och historiker och levde på 800 talet. Munken Nennius blev den förste att teckna ner historien om Kung Arthur och hans krig med bl.a. de 12 viktiga slagen mot saxarna.

Legenden kring Kung Arthur har flera försökt att återge, både i böcker och på film. Kung Arthur var väldigt noga med att försäkra sig om sin framgång (Kunskap är makt.) Därför så följde han andra kungars exempel att anlita Druider som rådgivare. Kung Arthur anlitade den främste av de alla. Druiden Merlin och det är Nennius som har nedtecknat Merlins liv och leverne i sin historiebeskrivning HISTORIA BRITTONIUM. Efterforskningar visar att det fanns ett annat namn bakom Merlin. Det egentliga namnet är Myrddin.

Kring 500 talet så omgärdades folken av mystik och ritualer det gäller inte minst Kelterna och i forskning har man frågat sig hur mycket kristendomen har format synen på den Keltiska kulturen. Det påstås att det mest populära Keltiska ritualerna användes i kyrkans tjänst.

Druider och barder började arbeta tillsammans med den nya kyrkan, många som präster samt att Barderna fortsatte att hålla den muntliga traditionen vid liv. Druider och Barder samarbetade visserligen med den nya kyrkan, men de var noga med att värna om sin integritet. Kyrkans företrädare verkade inte till en början störda över att druiderna behöll mystiken och hemligheterna för sej själva. Det var de kristna munkarna som började nedteckna Kelternas historia. Munken Nennius anses vara den som medverkat till att Kelternas historia förts sammanfattande in i modern tid.

Med Romarnas ingående skrifter, Julius Cesars iakttagelser och munkarnas nedtecknande av Bardernas berättelser kan man med ganska stor säkerhet kartlägga Kelternas historia. En rundvandring i historien visar att vårt moderna samhälle lyfter fram och moderniserar den Keltiska mytologin med dess ritualer. Framförallt är det Kelternas syn på moder jord och dess natur som man har fokuserat på. Värt att notera är att de vida kända ,Lord of the Dance och Riverdance som visats i Tv och satts upp på stora scener runt om i världen har sitt ursprung i den Keltiska ritualen och mytologin.

Kelternas sätt att förmedla sin historia.

Druidorden har hämtat en del av sina idéer och attribut från en väldigt gammal kultur, så gammal att det inte finns någon absolut säker fakta om de olika myterna och gestalterna kring Kelterna. Däremot så finns det en mängd material från olika håll som går att jämföra. Bl.a. skrev romarna flitigt om kelterna. Deras beskrivning var full av respekt och fruktan för de sociala band som fogade det keltiska folken samman.

Druider som var verksamma före Kristus lärde inte ut skriften även om de var väl bevandrade i skrivkonsten. Julius Cesar beskrev det som att druiderna var mån om att skydda sina hemligheter och värna om den muntliga traditionen. Det ansågs att man tränade intellektet och den verbala förmågan, genom att föra historien vidare muntligt. När vi refererar till Julius Cesar får vi inte glömma att han bar på en djup fruktan för Kelterna och försökte att misskreditera dem, framför allt druiderna, utan att avsikten var allt för uppenbar”